Vi lämnar Bygdsiljum och beger oss i riktning mot Överklinten. Någonstans efter vägen ska huset ligga som vi planerat att stanna för. Såg förövrigt två till hus jag skulle vilja fota någongång, men det får bli i framtiden. På en liten upphöjd tomt står huset, ståtligt och vackert, delvis skymd bakom några träd. Inne i skogen längst vägen upp till huset skymtar ett väldigt bortglömt utedass. Vägen upp till tomten leder upp till baksidan av huset, och när jag närmar mig huset blir jag osäker. Huset ser övergivet ut, men gräset är klippt. När vet man att ett hus verkligen är övergivet och obebott? Med den lilla information jag kunde hitta om huset var att det ingick i en större fastighet, där huset inte längre verkar ha en adress. 

Jag går ut på gräsmattan och jag slås av hur vackert huset är. Med den gröna dubbeldörren och den röda fasaden som är en blandning av många nyanser. Några fåglar har byggt bo någonstans i huset, och ett fågel kvittrar frenetiskt åt min närvaro. Beundrar fasaden som är ärjad av flera års bristande underhåll. Jag går tillbaka till dörren. Skulle jag våga mig fram, upp på bron, känna på handtaget? Men en känsla säger mig att det ska jag inte. Inte ens för att fota färgen på dörren. På något sätt känns det respektlöst och olämpligt mot huset att gå över den gränsen. Går tillbaka till baksidan och vågar mig fram till ett fönster. Mycket ser bara lämnat ut, och jag skymtar baksidan på en riktigt stor porslinstomte. Jag återvänder till bilen, och vi rullar vidare.

 

På väg hem från Burträsk tog vi samma väg tillbaka till Umeå, via Bygdsiljum, Överboda och Robertsfors, pga vägarbetet mellan Ånäset och Estersmark. Vi hade ett hus i sikte utanför Bygdsiljum, men av en ren slump passerade vi detta gröna hus på väg till kyrkan, som är en portal i Ingress. Det såg väldigt uppenbart övergivet ut, att ingen bode där, men man kan aldrig vara helt säker på sådant. Gick runt lite försiktigt och fotade/dokumenterade, då en kvinna efter gatan kom och pratade med mig. Hon var nyfiken på vem jag var, och när vi rett ut det och mitt syfte med fotningen fick jag reda på att huset ägs av en kvinna från Ungern, men ingen bor i huset. Huset är samhällets skamfläck, och helst vill dom i området få huset rivet. Enligt Booli har huset sålts tre gånger under 2012, 16 mars, 17 oktober och 31 december, och sen tillsist 16 januari 2015. 

Jag som ser det vackra i gamla hus kan tycka att en rivning är lite väl drastiskt, speciellt då detta hus är från 1928(enligt hitta.se), men jag kan förstå frustrationen hos folk som ser huset dagligen utan att något händer trots kontakt med kommunen. 

Så tills vi vet vad som händer med huset och tomten så får man göra det bästa av situationen, och fånga det vackra i ett förfall, där gräset och lupinerna tagit över tomten, och den gröna ljuvliga färgen flagnat på fasaden.

 

Är jag på besök hos någon så kan jag inte låta bli att fota tapeter och annat byggnadsmässigt intressant i en äldre byggnad. Eller det som andra ser som skräp kan jag se något vackert i.

Vackra tapeter hos en kompis:

I många av mina blogginlägg så tar sig växtligheten in i bilderna genom att den tagit över och har fått härja fritt när människans vilja att tygla den försvunnit. Så många gånger man kännt att man vill rädda en planta av en flerårig växt man hittat på en ödetomt, och ibland har jag också gjort det. Växtligheten finns ständigt närvarande i mitt liv, både i mitt fotograferande av ödehus men även i mitt vanliga liv.

I våran egen trädgård gör jag vad jag kan för att tygla växtligheten, men man hinner bara med det man hinner. Men jag tänkte dela med mig några av mina bästa foton på våra växter i trädgården, från sommaren 2019 fram tills idag 20 juli 2020. 

 

½ sommaren 2020:

 

9 juli vid 16.00 tiden tittade jag förbi i området där kyrkstugan på Backen höll på att målas om, iom att jag var på promenad med barnvagnen just efter regnet som föll mitt på dagen. Den 10:e var jag förbi igen vid 15.00 och pratade lite mer med dom som höll på med jobbet. Föreningen Byggnadskultur i Umeå håller på "att måla om kyrkstugan på Backen - den enda som finns kvar. Den ägs av Balticgruppen, som försett oss(dom) med slamfärg och linoljefärg av god kvalitet."(citat från föreningens facebooksida)

Jag hade som trott den 9:e att båda husen skulle målas, men i nuläget är det bara den lilla byggnaden, kyrkstugan, som ska målas. Den kan vara från 1700-talet, medan den större är 1800-tal och delvis renoverad 1970-80 tal enligt den tidens förkärlek till furupanel.

För att vara lite kritisk, inte till målarna, utan till ägaren. Vad gör lite färg på huset om takplattorna är trasiga och skorstenen vittrar sönder. Vi får hoppas att det blir en fortsättning på detta projekt och att det större huset får lite behövlig kärlek det med, även om husen riskerar att måsta flytta framöver pga nybyggnationer.

9 juli: