RosenFalk

Skolan har fått komma fram ur skogens skuggor

och glänser ikapp med solen, även om den inte lyste denna dag.

Även några andra byggnader som tidigare inte synts på grund av träden är nu synliga.

Ägarna som ärvde det ser till att huset mår bra även om ingen bor där.

 

"Katthuset" som det fanns planer på att riva

blev inte det utan det blev renoverat istället.

Det glädjer mitt byggnadsvårdshjärta att huset är kvar.

https://rosenfalk.blogg.se/2010/july/sikea.html

 

 

Tänk att du fortfarande står kvar

efter så många år sedan vi senast sågs.

Men områdets vägbreddning kanske hotar din fortsatta existens,

fast tills dess så ska jag njuta av din närvaro.

 

Nästan 11 år sedan sist, och det mesta är sig likt.

Dörrens öppning är igensatt för nyfikna besökare.

Växtligheten är en aningens högre. 

https://rosenfalk.blogg.se/2010/july/huset-vid-e4-bygdea.html 

 

Du sköra vackra röda

som snart faller ihop av din egna tyngd.

Kanske har du get vika under en lång tid,

bit för bit, år för år.

En gång i tiden var du ett ståtlig byggnad,

då båtar byggdes i hamnen och bygden var rikskänd.

Nu slumrar du tyst,

knorrar till lite nu och då.

Det är ett under att du fortfarande står upp,

om än det är på lånad tid.

Du sköra vackra röda,

du gör det bra där du står.

 

Huset står i byn som mina föräldrar bor i, och är avspärrad med band efter påtryckningar från kommunen att huset är ett riskområde. Vi såg huset i vintras(2019/2020?), men då väl gömt bland mer granar. Till sommaren(augusti) fick vi möjlighet att fota det på riktigt. Grannen mitt emot hade koll på oss när vi stannade till för att fota. Sista fotot är fotat vid ett senare tillfälle, en månad senare.