RosenFalk

Sommarens promenader och äventyr har bjudit på intressanta byggnadsdetaljer och miljöer.

 

Hur formulerar man en titel när bara delar av gården har använts av scouterna under ett antal årtionden? Hur som helst så har jag spanat på denna gård sedan jag flyttade till området och jag har velat fotat det i många år, men ett litet växhus med återkommande tomater i har genom åren ändå gjort mig medveten om att det har varit aktiviteter här. Gissningsvis av scouterna. Eftersom ett mobilnummer registrerat på grubbe scoutgård gällde fram tills slutet av 2021(oklart exakt datum då informationen slutade att finnas på 180.se)

Grubbe scoutkår bildades 1977, och har nog huserat i en ombyggd del av ladugården sedan 80-talet enligt uppgifter jag har fått ta del av.

Huset har en ägare, men ägaren bor i en lägenhet centralt, så ingen bor i huset just nu och aktiviteterna från scouterna har nu upphört. Vilket gjorde att jag en sommardag i slutet av juli 2023 kunde våga mig fram och fota allt medan minstingen sov i barnvagnen.

 

Även om granhäcken är borta och det har fixats till lite gällande växtligheten på tomten, så verkar mycket stå still på den här tomten. Ett pågående projekt i några år nu. Växtlighet har börjat att ta sig upp genom gruset och rosenbusken och andra buskar verkar att trivas.

Fotat 7 september 2022.

Lite blandat av sånt som jag sett på pojkarnas sovpromenader och andra äventyr med barnvagnen. 

Texter under bilderna.

Jag verkar inte kunna få nog av staket i förfall. Från maj till september 2022.

Fler staket skadade av vinterns snöröjning, lavar som tagit över ytan på både målade ytor och en obehandlad gärdsgård och flagnande färg. Ett staket som gömts av växtlighet.

 

6 september 2022 gjorde jag ett återbesök till Grubbegård. Sommarens vandalisering har gått hårt på husen och det var sorgligt att fina dom i detta skick. Pågrund av livets pussel han jag aldrig återvända föränn allt var rivet och gömt i snö januari 2023. Jag som hade hoppats att få rädda lite växter innan allt skulle rivas.

Ljud av spring över knastrande grus och påhejjande röster har sedan länge tystnat på denna fotbollsplan i närheten av Umedalens f.d mentalsjukhus. Några föråldrade gatlampor står kvar och rostar efter stigen som leder fram till planen. Det som en gång i tiden var skog bakom fotbollsplanen är numera ett helt nytt bostadsområde. Men planen är kvar och vittnar om en annan tid än den vi lever i nu. Trappen till en byggnad i närheten har även den börjat att förfalla i brist på omsorg. 

Fotat 24 augusti 2022.

Lisa hade hyrt en lägenhet av kommunen i väldigt många år. En efter en försvann hyresgästerna från huset och tillslut var hon den enda som var kvar. Tillslut var det även hennes tur att bli ombedd att flytta. För här i området har kommunen planer på att bygga nya hus om några år. Vad som händer med detta hus och grannhuset är i nuläget oklart om man ser till kommunens planer för området. https://via.tt.se/pressmeddelande/planbesked-for-omradet-vid-marklunds-kurva?publisherId=1422393&releaseId=3323049 

Så jag fick tillåtelse av Lisa att fota utsidan av huset, till att börja med. 8 augusti 2022, förutom sista som är från 14 februari 2023.

Jag har för mig att huset har gett upphov till korsningen utanför, Marklunds kurva. 

Byggnader och miljöer där färg har börjat att flagna, vackra byggnadsdetaljer, växtlighet har börjat att återta marken, renoveringar som går att ifrågasättas eller bara ett besök från det vilda i en lätt övervuxen trädgård. Och en person som förvaltar kunskapen av timring. 

 

Byggnadsprojektet Borrmaskinen har ett tag varit oklart om det skulle bli av eller inte. Gårdshuset var en äldre byggnad med anor från 1800-talet. Skulle huset bevaras eller inte. Under tiden dom besluten togs besöktes husen av personer som inte drog sig för att förstöra. 17 maj 2022 gjorde jag ett återbesök och förfallet och förstörelsen var påtaglig.

 

Verksamheter upphörde för några år sedan, men någon typ av förvaring förekommer här fortfarande. Det finns långsiktiga planer på att det ska bli nya byggnader här inom några år. 

Men fram tills att det blir av så står dessa hus kvar och förfaller i sakta mak. Fotat i maj 2022.

Två foton på granntomten där den gigantiska väggen av gran tillslut är borttaget. Projekten på denna tomt har varit segdraget där grunden varit klar ett tag, men sen har det stått stilla

 

Det är något faschinerande med staket i förfall. Både trä och metal tas över av lavar och annat organiskt, men även från yttre åverkan med år av tryck från snö eller bara en naturlig förmultning där träet ger upp. Spår av säsongens töväder. En naturlig nötning på färgen som i sin tur blir ett vackert konstverk. 

9 oktober 2021 gick jag förbi kyrkstugan på Backen som målades om tidigare. Nu har även det andra lite "nyare" huset blivit målad. Någon av bilderna är även på det äldre huset. 

Både på jobbet och på fritiden under promenader stötte jag på byggnadsdetaljer, både bra och mindre bra. 

Påväg till/från ett jobb förra sommaren upptäckte jag ett litet hus som nu var synligt då träd var kapade i dess närhet. Hade inte möjligheten att kolla närmare, men oh så charmigt litet hus. 

Under pågående städning av det bruna tegelhuset som blir kvar, men under renovering och vårat avslut på området i september 2021, så upptäckte jag att dom två äldre husen i kvarteret var under rivning. Nog hade jag läst att det var under planering, och att två? hus från 40-talet skulle rivas, men att stå och se på det hända på riktigt fyller en med en viss sorg. Passade på att fota av dom innan jag åkte vidare på nästa städuppdrag, för nån dag kommer nya hus att stå här och vi har glömt hur det en gång såg ut.

 

En sommardag i juli 2021, när jag hade vägarna förbi Norrfors pga jobbet, passade jag på att fota det vita fina men nedgångna huset, med byggår 1909. Det hade börjat hända saker här. Fasaden och fönster skulle bytas, och insidan var riven in till timmerstommen på sina ställen vad jag kunde se. Därremot hade även en brand brytit ut nån gång innan huset kom under renovering. 

Jag fotade huset senast en snabbis juli 2019. Redan då var huset i riktigt dåligt skick.

Så i uppdraget att rädda ett hus, vilken väg är bäst att gå? Görs det i harmoni med huset, med respekt för husets historia och estetiska design som fanns i det ursprungliga, så kan det bli bra. 

Det återstår att se hur detta hus ser ut nu, 6 månader senare då jag inte haft vägarna förbi på sistonne. (2020-11-10 köptes huset/gården för 1,25 miljoner av Mäklarringen, enligt Booli)

1 juli:

Nog blev jag förvånad och fundersam efter ett styrelsemöte på Gamlia att ett hus på andra sidan vägen är omgärdat av byggstaket och att endel av huset är rivet. Dock verkar det vara en utbyggnad av nyare modell än när huset byggdes, men sånt här gör mig alltid lite nyfiken. Varför är det rivet, och vad är planen sen. Det återstår att se.

 

Ytterligare ett skogsomåde på Umedalen som ska bebyggas. En väl upptrampad stig går runt området och jag passerar en nybyggd trädkoja, avdumpningsplats för trädgårdsavfall, bikupor och spår av gamla trädkojor. Faschinerande med så mycket spår av mänsklig närvaro under en sån lång tid.

 

Ibland tänker jag under mina promenader på hur viktig skogen är för barns utveckling och skaparlust. Sen är det väl tämligen fastställt att vi mår bra av att vistas i skog och mark också. 

För hur många av oss barn har inte byggt kojor i skogen och klättrat på stenar under våran uppväxt. Jag minns så väl när vi barn fick följa med till skogen för att elda och fika. Vi lekte arkeologer i skogarna kring våra grannar, och cyklade längst små stigar i skogen. Nu växte vi upp i en by där det fanns skog bakom husknuten, men där vi bor nu, inne i stan, finns det begränsat med skog. Men en liten plätt har vi och det räcker gott och väl till sonen som leker med kottar, stenar, pinnar och äter lingon direkt från riset. Men tänk på dom barn som inte har den möjligheten.

Foton tagna mellan 6 juni till 20 juni i närområdet kring Umedalen/Backen.

 

Med bilen tar jag mig till ställen som jag inte besökt på ett tag, speciellt iom att jag varit föräldraledig. Det gula huset öst på stan är rivet sedan ett tag tillbaks och nya hus är byggda på tomten(25 maj). Ett påbörjat husprojekt på grubbe/grisbacka är fortfarande inte klart trots att det har börjat vara några år sedan grunden fixades(25 maj). Det vackra sekelskifteshuset på teg har fått en ny ägare och det flyttades till Degernäs. På plats där huset stått ska det byggas nytt(26 maj). En tur till Sikeå hamn för att kolla in huset som var så fallfärdigt att dom fått order om att riva det(30 maj). Lite nu och då kollar jag till husen på grubbe som ska rivas, men där är det oförändrat.

 

Det finns planer på att bebygga även detta skogsparti uppe på Umedalen. Pinnarna i skogen vittnar om att man redan har gjort mätningar i området. Detta område fotades 20 maj 2021.

 

I bygghetsens spår offras även skog som lekts i under många generationer. En plats som är ett utmärkt ställe för lek och lärdom. Under mina promenader med sonen i vagnen har jag gått förbi dom skogsområden som det finns planer på att bebygga, så det kändes som en bra idee att faktiskt dokumentera dom också. För det är ändå något vackert över slingrande stigar genom skogsgrön växtlighet där många fötter vandrat genom åren. 

Ett tag tidigare stod denna byggnad upp och några höll på att ta bort plankorna på sidorna, men jag passerade bara så jag kunde inte stanna till. Men så en dag låg hela byggnaden ner och 1 maj 2021 hade jag möjligheten att ta mig förbi för att fota. Ladans innehåll hade nog tagits ut och kvar stod taket och ena långsidan låg bitvis ner. Ser ut att ha varit en rätt stabil struktur ändå med hela stockar i takkunstruktionen. Synd att detta blev dess öde.

 

I samma område som lada nr1 finns nr2. Den 26 december 2020 passade jag på att fota även den. Skicket är bättre, trots att öppningen gjorts större även på den här. På sidan om sträcker sig en bred och ganska hög "stig" av sten en bit.

 

Det var något med denna balkong som jag drogs till och som fick mig att fota det 26 december 2020. Lite äldre stuk, och borde vara byggd ett tag senare än dom andra byggnaderna som tillhör Umedalens mentalsjukhus om man ser till äldre foton. Flagnande färg och ett tydligt spår av tidens tand finns på ytorna.

 

Innan snön drog in ordentligt och täckte landskapet med oframkomligt fluff passade jag på att fota denna lada 22 december 2020 som börjat att ge vika. För om man kapar ett större hål för öppningen, utan att ta hansyn till stabiliteten i timret, då kommer det med tiden att ge vika. I detta fall så är det en björk som stödjer hela konstruktionen från att falla ihop totalt.

 

Vinter/våren 2012 när vi fick reda på att kommunen skulle riva huset vi bode i för Ikea(rivningskontrakt) så spanade vi på detta hus som komunen ägde, för dom skulle ju erbjuda oss ett likvärdigt boende. Vi ville köpa av dom det, men dom var inte så sugna på att sälja det till oss. Så ideerna om detta hus gick i kras. Och än idag verkar huset stå tomt, igenbomat från insyn. Fotat 29 december 2020.

Uppgifter om huset:

Byggår 1935, och ombyggt 1962. 70 kvadratmeter stort.

 

En bit ifrån en stadsdel i Umeå ligger denna lilla byggnad. En märklig konstruktion som jag helt enkelt har döpt till skogskojan. Ett rum i en oisolerad byggnad, och så många olika prylar att jag inte riktigt får en bild av vad den har används till heller.

 

Det finns planer på att bygga nytt här, men innan det sker så växer tomten igen och huset förfaller sakta i tysthet. Denna dags väder påminde om filmen Resident Evil. Grått och disigt. 

Fotat både den 10 och den 11 november.

Fotat 10 nov: