RosenFalk

Min pojkvänn nämde att det fanns en jordkällare inte långt ifrån en större stig på väg mot stan. Så jag tog en liten avstickare från staketfotningen och kollade in denna stora stig som var helt magisk och skulle lätt kunna ta mig hela vägen för att se vart jag kommer fram. På väg tillbaka till vägen så ser jag ju jordkällaren, som måste ha tillhört det gamla huset i närheten. Jag förvånas fortfarande över alla dessa små efterlämningar av en annan tid så centralt. 

 

Färdas man varje vardag mellan Backen/Umedalen och in till stan(teg via gamla bron), så lägger man märke till saker. Tillslut så blir dessa saker intressanta. Saker som staket till exempel. Många staket har nått ett vist förfall och man undrar varför dom har glömts bort. Var staketet inte lika viktigt som huset. Tillslut blir förfallet nästan lite vackert. En lustig grej är faktiskt att bilden med staketet som delvis ligger ner och har gjort det så länge som jag bott här, där har man faktiskt renoverat efter att jag varit där och fotat. Det gröna järnstaketet målades i sommras, och jo jag tycker järnstaket med lite mönster är rätt fina. Gjorde en liten avstickare, som kanske får ett eget inlägg....

 

Tidigare i höst passerade jag på nedersidan av Grubbevägen och såg baksidan på en stor gård med röda hus och vita knutar. Det kändes som om jag var ute på landsbyggden med denna gård, men som egentligen hade tegelhuskomplex som ganska så nära granne. Nån vecka senare efter denna upptäckt tog jag mig tillbaka dit och dokumenterade husen i slutet av Grubbevägen, ett mycket vacker litet område med äldre hus längst vägen. 

 

Det här huset har man tillslut renoverat, även om jag kan tycka det är mindre bra att måla ett hus så sent på året. Men som sagt, bra att det renoveras även om man kunde ha valt att ha kvar samma färgskala, för nu blir det samma opersonliga färg som sin granne i ljusblått och vitt. Mitt i rivningarnas Umeå, så finns det hus som faktiskt klarar sig. På länken här nere har ni hur huset såg ut innan, med gammelrosa fasad, vita knutar och bruna fönster.

http://rosenfalk.blogg.se/2011/march/ost-pa-stan-4a-b.html 

 

Ytterligare ett hus rivs i Umeå, och fler verkar det blir framöver.

Denna byggnad hette Gjallarhornet och var bl.a. matsal för oss som gick på Mimerskolan.

Jag minns lite svagt trappen i rött och blått, det är ju ändå över 10 år sen jag åt där sist.

 

Förändringen gick fort. På en vecka eller så, så hade dom rivit gula huset och tagit bort all skog.

Väldigt overkligt och surealistiskt. Så det här är alltså slutet. Slutet på livet i Kråkslottet, med bara minnen som finns kvar. Dock får jag glädja mig åt att förrådet vid vägen verkar ska få hamna på ett nytt ställe. Hoppas dom nya ägarna tar hand om det, och inte renoverar sönder det.