Du sköra vackra röda....
Du sköra vackra röda
som snart faller ihop av din egna tyngd.
Kanske har du get vika under en lång tid,
bit för bit, år för år.
En gång i tiden var du ett ståtlig byggnad,
då båtar byggdes i hamnen och bygden var rikskänd.
Nu slumrar du tyst,
knorrar till lite nu och då.
Det är ett under att du fortfarande står upp,
om än det är på lånad tid.
Du sköra vackra röda,
du gör det bra där du står.
Huset står i byn som mina föräldrar bor i, och är avspärrad med band efter påtryckningar från kommunen att huset är ett riskområde. Vi såg huset i vintras(2019/2020?), men då väl gömt bland mer granar. Till sommaren(augusti) fick vi möjlighet att fota det på riktigt. Grannen mitt emot hade koll på oss när vi stannade till för att fota. Sista fotot är fotat vid ett senare tillfälle, en månad senare.
