Under rådande tids isolering och mammaledighet tog jag mig på promenad i området under maj och blev påmind om dessa förråd som står vid fotbollsplanen. Lite lätt bortgrömda, väderbitna och klottrade på. Jag har säkert lagt upp bild förut på dessa, men det kan ha varit många år sedan nu, om det ens nu är gjort. I vilket fall som helst så förtjänar dom lite plats ändå.

Den sommaren som vägen via västra Brände mot Burträsk var under reperation, och vi tog vägen via östra Brände och östra Kålaboda istället blev jag påmind om det hus som var väl synligt från vägen. Huset som jag minns från mina skolår med skolbussen.

Så när vi skulle åka hem från Burträsk senast så tog vi vägen som gick på östra sidan. Trots innre svordommar om grusvägarna, så hittade jag fler hus och byggnader efter vägen. 

En ladugård, där taket fallit ihop mitt i men som jag inte fick med på bild. Ett annat hus som möjligen såg lite ensamt ut.

 

 

Umeås centrum förändras mer och mer för åren som går. 

Nu ska bl.a ett till hotell byggas. Jag hänger ibland inte med i svängarna. Det rivs och byggs lite överallt känns det som. Men på vissa ställen står tiden stilla, i väntan på att vakna till liv igen. Men det blir en egen fotning och blogginlägg om det förhoppningsvis.

I rivningarnas spår sopas det gemensamma minnet bort över hur det en gång var.

 

Vad har en sten med denna blogg att göra kan man säkert tänka, och ja det är väl lite märkligt. Men under min tid då jag pendlade med buss mellan Ånäset/Brände och Umeå under gymnasietiden, men även där jag skulle upp och hälsa på, så blev denna stenen en slags vägmarkering längs vägen. Den har som alltid varit där under en del av mitt liv. Och med åren har jag velat besöka stenen då jag på något sätt varit nyfiken på den och jag har dragits till den. Nyfikenheten blev större då jag läste en blogg om just samiska heliga stenar, Sieidi. Det kändes logiskt att denna sten kunde ha varit en sån plats.

 https://beneathnorthernlights.com/sieidi-a-holy-rock/

Jag är intresserad av vikingatid och tiden före kristendommen, och seder och bruk kring den tiden, även om vi vet väldigt lite. Men jag har en sten i skogen hemavid som har blivit min offersten. Det är också en sten som sticker ut lite, då den har delats i två delar. 

Jag tog mig ner på åkern, som visade sig var full i brännäslor men också av älggräs. Jag hoppade över ett litet dike, och där på andra sidan var det mindre blommor och mera torrt gräs bland årets gräs. Det prasslade av varje steg jag tog. Bredvid åkern rinner Dalkarsån förbi med branta sluttningar. Närmast stenen växte mera älggräs tror jag och på ena sidan ett buskage, som en gång i tiden blivit kapat och börjat om från början. Stenen i Dalkarlså är riktigt stor och rätt imponerande ändå. Rätt så raka sidor, så du vet att du kan inte ta dig upp på den. Men på en sida vid buskaget så är stenen lite snedkapad, och där fanns på höger sida små gropar/platåer, som om någon gjort groparna medvetet. Med stor nyfikenhet provade jag mig fram, och jag tog mig upp, och ner sen. Jag fick jobba på min höjdrädsla/fallrädsla då jag skulle ner. Jag lämnade en enkrona i en glipa mellan stenen och marken som tack för besöket, innan jag åkte tillbaka till Umeå. 

 

Genom åren som lokalvårdare har jag på olika ställen och trapphus stött på märkliga färgkombinatoner och trappräcken, eller en gammal symaskin i ett trapphus. Men även gamla byggnadsdetaljer som sätter sin charm på stället, eller bara spår av ett användande under många år, med lager på lager med färg. Orörda tapeter från en tid då blommigt var på tapeten, och färgglada plastmattor var att föredra. Alla dessa trapphus med grön marmor(?), och brun sten med en och annan fossil i sig. Som ett konstverk i vardagen.

 

Att jag inte har sett denna(dessa) byggnad förut är för mig ett mysterium. Men så under tidig vår såg jag det, och tänkte att denna byggnad måste jag fota mer av när snön är borta. Det som slår mig är det vackra sambandet med byggnadens fasad och det till synes döda och gamla trädet. Dom tillsammans är så estetiskt tilltalande. Vid senare tillfälle upptäckte jag också att det fanns tecken på en till byggnad.

 

19 april:

 

 

I mitt sökande efter när jag var sjukskriven med en bråkig höft(muskel) så hittade jag bilder som jag inte hade publiserad ännu. Det är lite blandade fotodetaljer från perioden januari-februari 2011, då jag var ute och gick nästan dagligen kring teg och ön. 

 

Båten på teg:

Jag tackar dig som lade upp några bilder på den pågående rivningen av husen på området i en av facebook grupperna jag är med i. Så fort söndagen kom den 27 januari cyklade jag dit för att fota och dokumentera rivningen.  Seg som jag är på dagarna tog jag mig dit ganska sent, men jag han med innan solen gick ner. 

 

Solen var på väg ner med ett sånt där vackert ljus över landskapet, och det var inte så jättekallt ute heller. Den 5 januari kändes som en väldigt bra dag att återvända till Prästgården och fota husen nu då renoveringen under 2017 var färdig, och den lite väl moderna byggnaden satts upp på sidan. Jag är inte alltid så snabb på att få saker gjort i tid, fastän denna renovering varit färdig ett tag. Vilket jag fick lida för denna dag.

När jag kommer fram till Prästgården så har lagerlokalen brunnit ner till grunden. 

Hur kunde jag ha missat det här? När hände det? Så många frågor som delvis fick ett svar senare på kvällen. Söndagen den 30 december, tidig morgon vid 5.00 fick räddningstjänsten larm om brand i den k-märkta lagerlokalen/uthuset. 

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/stor-brand-pa-backen-i-umea

 

Jag gick runt bland förvriden metal och ett tunt snötäcke.

Solens sista strålat gjorde en grannbyggnad gullende.

Det steg upp rök från marken på ett ställe, en vecka efter branden.

Fruset vatten på marken efter släckningen, och frostiga trästockar som brända plockepinn.

I allt det tråkiga så måste jag glädja mig åt att prästgården från 1790 klarade sig, trotts svedd färg på fassaden.

 

Det är länge sedan Kvarnvägen såg ut så här.

Gröna ytor och vackra hus offras i förtätningens spår.

(Karta från google)

När jag ändå var förbi huset på Haga, så gjorde jag ett återbesök till huset Öst på stan.

Det mesta var sig likt, men mindre snö på marken och fler som gjort åverkan på och kring byggnaderna. Jag möts först av en ung skata i ett fönster som pickar efter något. Sen går jag runt och begrundar över förändringarna. Saker som har dragits fram ur bortglömda lådor och dörrar som tidigare var stängda. Inflyttning under 2019 skrevs det, men just nu känns det väldigt långt bort.

 

Tidigare inlägg: http://rosenfalk.blogg.se/2018/april/skolgatan-120.html

 

...på brända och glömda ägodelar.

Lämnade där ingen saknar dom längre,

för mörkret att sluka för ytterligare en natt.

 

Jag återvände idag 25 november till tomten på Haga som brann i somras.

Äppelträdet finns inte längre kvar.

Förra inlägget: http://rosenfalk.blogg.se/2018/june/dar-tiden-inte-langre-fanns.html

 

...och fukten i luften skappat disiga bilder.

I skumningsljuset och dimmigt regn några dagar innan såg jag att jag var för sent ute. 

Den 31 oktober hade jag möjlighet att ta mig hit, på teg(metargränd) där det sista av två trähus rivs. Ju närmare december vi kommer desto mörkare hinner dagarna bli, och svårare blir det att hinna dokumentera i tid.

 

Gatvy via google:

Rivningen av sista huset:

Helgen 20-21 oktober skulle jag vara med på en kurs i brickvävning, men första dagen mellan busshållplatsen och lokalen fick jag syn på ett väldigt vackert hus inne på ett gårdsområde. Som om alla nya hus har byggds runt det. 

Det vänstra inne på gården och ett till färgen identiskt hus vid vägen höger i bild:

Inom området Grubbevägen/Almvägen(Gribatomten) finns byggnaderna där EM möbler höll till i. Även om planerna för området fortfarande planeras så kommer det med mycket stor sanolikhet att rivas. I sommras(26 juli) var husen kvar, och mig veteligen så gör dom det än, även om det för någon månad sedan pågick delvis rivning av den nyare delen.

I sommras så vilade det ett lugn över byggnaderna.
Varma vindar som värmde.
Ensam med minnen av en tid som har varit.
En dörr på glänt, ett ljud som bröt tystnaden.
Skator som lekte på rostiga tak.

http://www.mynewsdesk.com/se/umea/pressreleases/detaljplan-foer-kvarteret-almen-paa-grisbacka-2481461 

Under ett kort besök i Ånäset 15 juli fick jag syn på detta hus. Mamma berättade att det har varit ute till salu, men ingen verkar vara intresserad av det. Bitvis kan jag förstå det, då marken sluttar rätt bra åvan huset och jag kan tänka mig att smältvatten på våren riskerar att rinna in i huset/grunden, men även att det är så nära vattendraget att barnfamiljer kanske drar sig från att bosätta sig där. 

Men det är ändå synd att ett hus bara ska stå och förfalla.

 

5 juli 2018 stod jag och väntade på att få komma in i medeltidsföreningens lokaler som ligger i närheten. Solen var låg och lyste upp den vita fasaden, så jag passade på att fota när jag ändå höll på att vänta. Nog kan jag sakna den färg huset hade förut, för nu blir fler och fler hus vita. En gång i tiden har jag sett insidan då ett företag huserade i byggnaden, och övervåningen var rätt imponerande med stora rum och en öppen eldstad, om än inte så mycket original kvar. På den då lilla gräsplätten med ett större äppelträd på finns nu inklämd ett inte så vackert nybygge. Men vad gör inte folk i förtätningens spår.

 

Före renoveringen via gatvyn, google:

 

Nuvarande utseende: