RosenFalk

Det här huset är riktigt intressant. Det ligger efter samma väg som hus nr3, och har utsikt över flera åkrar med skogen bakom huset. Jag skulle tro att det är byggt på 30 talet, då huset har innerdörrar som är likadana som på vårat hus(1929). Redan då mina föräldrar flyttade till Brände -86 fick dom höra den senaste historien om huset. Det var nämligen så att kvinnan i huset hade hängt sig i trappen, medans pappan och barn(en) i familjen hade varit borta(mer info om detta sökes). Sen dess har huset stått tomt. Men dörren har sedan länge varit öppen för nyfikna. Under mellanstadiet var första gången jag var in dit med en killbekant. Jag minns väl att jag hittade ett recept på franska bullar(matbröd) som jag tog med mig hem och skrev av innan jag lämnade tillbaka det.
Nästa gång jag besökte huset och dess trapp var i och med en fotning med min förra pojkvänn nån gång under sommaren 2005. Även om trappen redan då var ganska förfallen så kunde man gå upp på den om man höll till vänster. "Sommarbostad. Tidigare ägare: Emma Westervall, sedan Jenny och Olle Jonsson. Brände 13:7".


Fotot från sommaren 2005.
------------------------------------------------------------------------------------------
Nya foton:

Man tar sig längst en grusväg med träd och sly på vardera sida, tills vägen går upp på en kulle. Inne bland hallonsnår står huset där direkt på berget som grund. Dom som bodde här en gång i tiden hade på den tiden en magnifik utsikt. Nu har lövträd vuxit upp bakom huset i sluttningen. Jag skulle gissa att huset är byggt före 1900, då det står i Brände By boken: "Tidigare ägare: Nils Edström, från 1910 Oskar Bäcklund. Ägare från 1944, Emil Bäcklund. Brände 13:9." Detta huset är ett av få hus som man kan se insidan av.














När jag gick i högstadiet var jag här och tog med mig nyponrosor och målade av dom hemma. Så det är lite tack vare detta hus med nyponbusken att jag har nyponrosor tatuerad på vänster arm.
















Dörren verkar helt klart ha varit en spegeldörr som blivit igenspikad med massonite skivor.






Trappen upp till övervåningen. Men den är inte inredd så den är rätt så ointressant.

Det här huset ligger granne med ett hus som är bebott av en dam som vi alltid kallade för "Tant Linnea" när vi var små. Nån gång under mitt uppväxt i Brände minns jag att det var en aktion framför det här huset, en dödsbo aktion gissar jag på. Sen dess tror jag huset har varit obebott. "Gården uppfördes 1927. Tidigare ägare: Kristina och Olof Persson, Valborg och Frans Perso. Ägare: Valborg Perssons sterbhus"(dödsbo).

Efter en tur på en grusväg med skog och åkrar så kom jag fram till det här huset. Har kännt till det länge, och på vintern ser det riktigt öde ut med ett hus bland all den vita snön på åkrarna och dom nakna träden.
Lite info från Brände By boken. "Gården byggdes 1939 och har ägts av Celina och Karl Persson. Ägare från 1947, Evert Persson. Brände 15:2."

Jag lämnar hus nr1 och går mot åkrarna, för nån stans där borta på sidan av en åker ser jag ett litet litet hus. När jag kommer fram så möter en gul välsnidad dörr mig. Den är tyvärr låst, men via en hål i graset i en av fönstren så får jag en bild av insidan och vad den har används till....


















...det var vist en bagarstuga.



två byggnader på väg tillbaka till vägen.

Detta hus ligger då i grannbyn till Brände, så det var ett hus man såg varje dag till skolan under mellan och högstadiet då bussen paserade. Men vem det var som bodde där det minns jag inte, men jag har ett svagt minne om en äldre man iaf. Nu står huset tomt från möbler. Solen spökade så några bra bilder från insidan via fönster gick inte så bra.











Ut på åkern hittade jag ett till litet hus....

Väl inne i Ånäset, så slog mig tanken att det fanns inga ödehus här som jag kände till. Men Ånäset har nått att vara stolt över, som jag tänkte dela med mig av; Tingshuset och Roseniusgården.

TINGSHUSET

Arkitekt: C Fr Sandgren
Tillkomsttid: 1896–1902
Byggnadsminne: 1986

Byggnaden är utformad i tydlig avsikt att visa sin offentliga karaktär. På en sockel av huggen natursten vilar stommen av liggande timmer. Panelen i rikt dekorerad nyrenässans med fönsteromfattningar, pilastrar och listverk, har ett förhöjt mittparti bakom vilket döljer sig tingssalen.







I stort är den ursprungliga rumsindelningen bevarad liksom väggpaneler, dörrar, lister, tak, golv och kakelugnar.


På en liten bergknalle strax intill står det samtida uthuset med häkte och arkiv.
(info taget från: http://www.vbm.se/avdelningar/byggnadsvard1/byggnadsminnen/lycksele1/tingshuset-i-aneset.html)
--------------------------------------------------------------------------------

ROSENIUSGÅRDEN

Gården är troligast byggd på 1700-talet, och 1816 födes Carl Olof Rosenius som blev med tiden en betydande andlig ledare i Sverige.
Gården flyttades 1939 från sin dåvarande plats, öster om E4, till Solviks folkhögskola i Frostkåge. Efter att den tränat sitt syfte som bibliotek och elevbostad var den på väg att rivas. Men 1972 flyttades den tillbaka till Ånäset, med hjälp av EFS, Nysätra kommun, landsantikvarien och AMS, till det forna kyrkstadsområdet.
(info från skylten vid huset och sidan: http://www.kristnet.org/rosenius/roseniusgarden.shtml)







Mer fina byggnader finns det i Ånäset, så i framtiden blir det säkert fler om jag har vägarna förbi.

På väg till hus nr1 såg jag detta hus, så det blev hus nr2 i Gumboda.
Ser ut som att det har varit, eller kanske fortfarande är nån sorts aktivitet på området.




Det här huset är säkert ganska gammalt, men exakt ålder är svårt då fönstrens utformning har lurat mig förr.


Färgkrackelering på dörren...


...som inte stänger ute kylan längre.


En massa skrot.


En garageport...udda!


Hela framsidan på huset har börjat att böja sig innåt...


Lite färg kanske...
Jag lämnar detta hus mot nästa mål.

Den här gården är väl synlig från E4, just efter korsningen som tar en till Robertsfors. Det vita huset skulle jag gissa är byggt på 20-talet, via fönstrens utformning.




Men efter en närmare titt så ser jag att grunden har sjunkit...


Huset i sig är ju lite charmigt...


...med söta detaljer.


Men grundens tillstånd gör sig påmint igen. Det är nog färdigt för graven för din del.


Extra byggnaden....




Ett sött litet fönster.


En dörr gick att öppna då den bara var igenhaspad. Där uppe ligger det en spinnrock...


Lite skräp och pråte...och en mumifierad råtta. Men den bilden håller jag för mig själv.
Jag lämnar gården och går mot nästa hus jag såg på håll då jag gick längst grusvägen till detta hus.

Glömde skriva att för en vecka sen tog jag mig på en fototur med målet Kålaboda. På väg dit skulle jag fota dom hus jag kände till. Så det blir fler husbilder eftersom.
-----------------------------------------------------------------------
Det här söta huset såg jag på håll när jag gick till hus nr 1 på samma område. Blev nyfiken vad det var för hus. Det lustiga var att längre bort på samma väg/område var det ett fint underhållet hus i västerbottensgård stuk. Men detta hus jag hittade såg väldigt ensamt ut.




Spår i gräset efter hjul tydde på att nån använder det till nått iaf....


I bakgrunden till höger ser man "det fina" huset.




Fina detaljer....


Ett lättare förfall....


Åh, förvaring av möbler...


Väldigt söta trädetaljer.


Prydnadsfigurer höll koll på världen utanför....


Prydnadsfigur av en hund och ett barn i bakgrunden till ett fönster som sätt bättre dagar.
Hej då söta huset....nu bär det iväg mot nästa hus.

Det här lilla söta huset har jag sett många gånger då jag rest mellan Umeå och Ånäset längst E4, och tänkt på senare tid att jag måste fota det. Men att hitta nån stanns att ställa sig för att fota huset var knepigare. Det blev en parkeringsficka längre bort, och en härlig promenad i solen innan jag kunde börja fota.


Det hade blivit ganska så igenvuxet, vilket syntes när man stod på infartsvägen från E4.


Tog man sig bara förbi granarna och lövträden så fick man en bra foto över huset.


Plastblommor och spetsgardiner i en av fönstren.


Ett lättare förfall fanns där. Dörren var låst så jag riktade min uppmärksamhet till ett annat hus jag såg på håll...

På väg till hus nr 1, så såg vi detta hus och tänkte att detta borde vi också ta och besöka. Så på väg tillbaka till Umeå, fick vi syn på det igen och efter att jag kontrolerat att ingen låg bakom mig så bler det en ordentlig inbromsning för att inte missa infarten. Ett tämligen robust timmerhus, men ballkongen/altanen håller på att falla ihop totalt. Glas knastrade under skorna nedanför dom krosade rutorna, har ägaren kanske gett upp.



Jonas upptäcker att dörren är öppen och vi vågar oss in på ett spännande äventyr i detta mystiska hus.














Efter lite funderingar så ser vi klart att det har varit en brand under taket kanske nått som har kommit dit via skorstenen som desutom är borta/riven. Det enda stället som hade kvar innertaket var hallen/toaletten, resten var totalt borta. Hallen hade dessutom tapeterna kvar, i en knallig orange/röd färg. Den yttre gula träfasaden var borttagen, och det låg möbler på och bredvid altanen. Det var svårt att få en tid på när allt det här hade hänt, men vi får se vad som händer med huset i framtiden.

Jag och en kompis letade egentligen efter ett annat hus att fota mig vid, men hittade det inte. Men vi båda såg detta och vi båda blev helt till oss. Det skulle passa så bra in i temat på dagens fotning(sent 1800 tal/viktorianskt). Det blev 1h fotning, och vi han med lite bilder på själva huset också.
Vi fick lite mer information när vi drog till en loppis/antikaffär, att i huset har det bott en (äldre?) man som har hållt på med bonsai träd. Helt klart ett vackert hus som skulle kunna rustas upp...se och njut.












Taket på en övervuxen husvagn....









Allt var väl igenbommat....stor skillnad till nästa hus.

Mobilen är tömd på bilder, så då blev det två till bilder från Västerbottensgården.
bild 1: Utan tak, då det var i dåligt skick.
Bild 2: Upphöjt blivande tak, men varför flyttar man dörren? För att vara "mainstream" eller? Hur mycket kan man ändra på en V.b gård innan det blir för mycket? Ribbor för isoleringen på plats också.

Wernstedska gården/Rosa huset som i december 2005 stod inför ett rivningshot, och nu sommaren 2010 har det gått igenom att huset ska rivas. Det ansågs att det skulle bli för dyrt och för komplicerat att rusta upp huset.

Huset byggdes våren 1905 och blev klart i november samma år. Det byggdes som två identiska lägenheter i två plan med en brandmur som skiljde lägenheterna åt.
Hur det än slutar så tänkte jag att jag skulle se till att fota det innan det är borta för alltid.

Mer information på dessa sidor:
http://byggnadsvard.wordpress.com/2010/07/21/rosa-huset-i-umea-far-rivas/
http://www.vk.se/Article.jsp?article=37864
http://stadiforfall.blogspot.com/2010/07/planerat-forfall.html







Borde ha tagit foton från andra sidan också, men det glömdes bort då jag var där.
Vid ett annat tillfälle kanske.

Från en annan blogg hittade jag detta foto av rosa huset då det byggdes 1905. Jag tyckte att fler borde få se hur det en gång i tiden såg ut:

Det här väldigt vackra hus ligger bortanför där jag bor på en tämligen mysig gård med totalt tre byggnader på, där fönstren viskar om om tid runt 1920 talet. Huset är inte helt obesökt, då tegs scoutkår hyr det av kommunen som äger det.


Men förfallet har börjat göra mig påmint på olika sätt...


Och en och annan vandal har varit framme, men inte lycckats att ta sig in...


Två rymmliga rum på nedreplan, varav ett är kök har jag kunnat lista ut iaf genom att titta in genom fönstren...


Vet inte hur länge detta hus har använt som scoutgård, men på husets kortsida ser man tecken på att det har använts till det iaf.


Förutom huvudbyggnaden så finns det två till byggnader....


Varav toalettutbyggnaden har laggt sig ner för att ruttna bort sedan ett tag...


Den andra byggnaden står fortfarande...men kanske är det inte så långt kvar där heller innan förfallet blir mer påmint.


Jag tittar upp mot huset igen, den andra kortsidan är så mycket enklare än den andra. Men det är klart, ingen från vägen skulle ju se den. Ett fönster längt upp är utbytt också.


Jag går fram till dörren, beundrar tiden då hus tillverkades med skickligt hantverk och omsorg.


Jag tittar in, i hopp om att få en glimt av insidan, drömmen om en svunnen tid.

Jag lovade en på jobbet att lägga upp dom sidor som har inspirerat mig till denna blogg, och hur jag också kom in på det här med äldre hus.

http://www.flickr.com/photos/50788895@N00/
Equinox27 på flickr har foton på viktorianska hus och industribyggnader runt om i USA.
Där har ni lite av början på mitt intresse om äldre hus.

Sen har jag läst en del på Västerbottensmuseums hemsida, på hur bl.a. byggnadsstilarna såg ut.
www.vbm.se (byggnadsminnen, Umearkitektur m.m.)

Och kummunens sida över "stadsvandringen".
http://umea.se/umeakommun/kulturochfritid/sevardheter/stadsvandringicentralaumea.4.bbd1b101a585d704800063864.html

Sen har jag inspirerats av bloggen:
http://vasternorrland.blogs.se/
Satt många kvällar och tittade på allt han fotat och besökt.

Länge har jag beundrat det här äldre vita huset i korsningen av Ringvägen/Bondegatan. Jag har också anat att det bott en äldre dam där, tills en dag då jag ser något bär ut en skogsgrön sammetssoffa till en blå kontainer. Tankar över vad som hänt börjar ta form, och när jag en dag ser den blå kontainern fylld med trä och bråte börjar jag ana vad allt detta har lett till.


Det vita huset håller på att tranformeras till nått utan själ, med gipsväggar, nytt parkettgolv och kaklat badrumsgolv.


Men glimtar av vad som en gång varit finns kvar, små torkade blommor mellan glasen, små minnen av det som glömts bort.


Det gammla ska ut, och in med det nya...


Det turkosa mattan ligger och dör bort i botten av det blåa kontainern...


Snart kommer nån ny att flytta in, till ett gammalt skal med ett stort tomrum utan själ.

Så många gånger som jag paserat detta hus under min tid i gymnasiet med bussen. Jag har velat besöka och fota huset under flera år, och i mitt minne var huset grått. Men när jag den 28 november 2009 besökte det, så var det målat i röd faluröd färg. Kanske nått som ägaren gjort på senare år.

Fönstren är igenspikade för att hålla ute nyfikna gäster, men dörren är på både gott och ont öppen.

Tydliga tecken på att nån har varit här finns ju, och jag vågar mig in i mörkret. På grund av dom igenspikade fönstren ser man ingenting i dom bortre rummen, så jag sjuter iväg ett kort i mörkret med blixt...och håller andan lite inför vad jag ska få se.

Så det var så det såg ut. Tog ett till foto på rummet bredvid, men det var fullt av saker i syfte att förvaras och kanske glömmas bort. Nu i efterhand så känns skåpet i hörnet och väggarna nästan lite mysiga, som nått från 20-talet kanske. Jag lämnar rummen i mörker och går ut igen, för lite mer fotning på utsidan.

Den senaste besökaren var en katt...

Solen går ner över åkrarna....

Frosten griper tag om det rostiga järnet....

...för inte hade man kunnat tro att detta ödehus låg så nära E4 i Bygdeå.

Under min 4 veckors semester ska jag bland annat försöka dokumentera och fota vackra bilder av hus i Brände, där jag är uppvuxen. Känner till 3-4 hus som kan vara intressanta, varav 2 man kan med stor säkerhet komma in i. Dessa två hus har jag besökt tidigare, men med ett annat syfte än det jag har idag.
Då var det att fota mig själv som modell, men nu är det all fokus på huset.
En försmak på det ena huset, men hoppas på bättre bilder sen när Brände resan blir av.